Söndag 9 Oktober
Idag gjorde jag scones till frukost, dock var det bara jag som fick smaka på dem för att Bruno åkte iväg på match med smågrabbarna. Jag och Gibbson stannade hemma och fick även sällskap av Zaco och Teddy som inte ville följa med och titta på innebandy.
Teddy spelade spel hela tiden och jag satt och ritade och färglagde en saga jag ska läsa för barnen på jobbet. Den berömda vanten, som jag tror alla någongång under sin uppväxt har sett eller hört. Det är en pojke som tappar sin vante i skogen och så kryper det in en mus i vanten, och sen en groda och efter det en uggla och så forsätter det så. Det kryper in flera djur fram tills det tionde djuret kommer och då spricker vanten och sen hittar pojken sin vatnte liggandes på marken helt trasig med en massa djurspår runtomkring. Den är väldigt söt och den tar upp många vanliga djur som finns i skogen plus att det är lite av en räknesaga.
När alla var tillbaka från matchen åkte vi och handlade, Bruno hittade ett nytt duschmunstycke och ställning till det som verkade super bra och vi prövade att sätta upp det när vi kom hem men det gick inte så bra.
Efter middagen somnade jag en stund i soffan och det var så himla skönt, det känns som att det var länge sen jag somnade i soffan, fast i verkligheten var det väl någon dag sen.. När jag vaknade kom Gibbson och myste med mig, han la sig bredvid och medan jag höll i han leksaksdjur så tuggade och drog han lite lätt. Helt plöstligt lät det som det gör när tyg går sönder.
Ena örat på kaninen var borta, jag tog tag i Gibbson och öppnade hans mun, och försökte hitta örat och dra ut det men jag fick inte tag i något.. Jag blev orolig och kollade på internet, där stod det att man skulle kontakta veterinär om ens hund hade fått i sig något den inte borde. Jag ringde först till mamma och pappa och hörde vad de tyckte och jag passade även på att fråga om de kunde skjutsa oss om vi skulle behöva åka till veterinären. Det tog lång tid att hitta telefonnr till ett djursjukhus som var öppet dygnet runt men till slut hittade Bruno ett nr till ett i bagarmossen. Sköterskan som svarade var jättetrevlig och lät väldigt proffsig, en guldstjärna till henne! Hon frågade vad han var för ras hur tygbiten såg ut i storlek och tjocklek. Hon berättade i alla fall att det fanns två alternativ, antingen kunde vi komma in så att de kunde ge honom något som gör att han spyr och då kanske han skulle spy upp tygbiten men det var inte säkert. Han kunde lika gärna bara spy upp maten i magsäcken och tygbiten kunde bli kvar. Det andra alternativet var att vänta och se och hon sa att med tanke på storleken på tygbiten skulle den troligtvis passera igenom honom. Hon berättade att det kunde ta flera dagar innan tygbeten vandrar vidare från magsäcken till tarmarna och det är inte förens den hamnar i tarmarna det kan gå tokigt. I tarmarna kan antingen tygbiten passera igenom helt omärkt eller fastna. Fastnar den märker man det genom att hunden spyr upp allt den äter och dricker och då ska man genast åka in till veterinär, det är det som är farligt.
Så sköterskans råd var att vänta och hålla extra koll på Gibbsons allmäntillstånd några dagar framöver och hålla koll på att han gör ifrån sig ute och kanske hålla extra koll på bajset för att se om kaninörat kommer ut. Så det är vad vi ska göra nu några dagar framövar.. Just nu ligger han här under skrivbordet och sover precis som vanligt, så vi får väl se om vi återser kaninörat eller inte. Just nu mår han bra och förhoppningsvis fortsätter det så!
Min ögonsten Joshamee Gibbs (aka Gibbson)
