nathalies målarburk

I fredags efter jobbet blev vi hämtade av Brunos mamma, vi åkte hem till de och det var jättetrevligt, Gibbson tycker jättemycket om att busa med Bowser. Det som är lite jobbigt är att Gibbson har jättesvårt att slappna av vilket också betyder att matte inte får sova så mycket. Det är mindre skönt när det är helg och man vill ha lite sovmorgon.I lördags gick vi ner till lokalen alldeles här i närheten där Andreas firade 25 år och hans mamma 50. Grattis och tack för otroligt god smörgåstårta och en trevlig kväll!

Idag när jag vaknade och tittade ut genom fönstret blev jag riktigt glad! När jag sedan tittade på termomtern blev jag ännu gladare, -0,5! Jag släppte ut Gibbson på baksidan och då hörde jag hur det droppade från balkongerna och träden och jag hörde hur fåglarna sjöng. Jag fick en härlig känsla av vår och blev alldeles varm och glad inombords! Vi tog hundarna med oss ut och gick ner till affären för att handla lite då det inte fanns så mycket i kylskåpet att äta.

När vi kom hem igen åt vi frukost och jag satt och stirrade ut genom fönstret och tänkte: jag måste bara ta till vara på det här vädret ordentligt, jag måste ut! Det tråkiga var att Bruno vaknat med ont i halsen och kände sig inte alls bra. Attans, det är mycket lättare att träna också när man är två. Jag frågade Bruno hur han kände för att gå ut och gå och han hade ingen större lust. Tillslut så klädde jag på mig och tog med mig hundgodis, boll och såklart Gibbson och gick ut. Det var otroligt skönt ute och vi hade det jättemysigt!

Vi kastade lite boll och Gibbson är jätteduktig med att komma tillbaka med vad det än är man kastar för att man ska kasta igen och när han fick upp ett spår och släppte bollen så jag inte kunde hitta den frågade jag honom vart bollen var. Hämta bollen, vart är bollen? Vips, så hade han letat upp den och kom med den igen, det var duktigt och väldigt bra för annars hade vi nog fått lämna den där eftersom jag inte kunde se den någonstans!

Vi övade inkallning under hela promenaden i princip och jag är riktigt nöjd! Efter att ha gått en ordentlig promenad gick vi in i en tom fårhage för jag tänkte att jag skulle gömma mig lite, men det kunde jag ju nästan glömma! På ett bra sätt, Gibbson har otroligt bra koll på mig och det var nästintill omöjligt för mig att smyga iväg och gömma mig. Jag lyckades väl två gånger ordentligt, då han verkligen sprang och letade efter mig. De andra gångerna stannade han och såg mig innan och liksom "vad gör du nu? tror du inte jag ser?" och några gånger trodde jag att jag skule lyckas men han kom springande direkt till mig och det såg ut som att han tänkte "varför står du här?" Men som sagt det är kul att han har så bra koll på vad jag gör!

Han fick även hoppa upp på några stenar och pröva på att leta godis i träd, de idéerna har jag fått från Terese och hennes hemsida! Jag märkte även att när vi kom in i hagen hittade Gibbson ett spår, av troligtvis en man för det var väldigt stora skoavtryck, som han började följa. Han verkade jätteintresserad och vi följde spåren ett tag och jag tänkte att det här måste vi ta tillvara på, att han är så intresserad av spår. Så det är någonting vi definitivt vill testa i framtiden!

Sen måste jag berätta att Gibbson skvallrade för första gången, eller han skvallrade och fick beröm för det för första gången. När vi kom ut ur hagen och gick på ängen var det en cyklist långt bort. Gibbson stannade upp och tittade, jag kom på mig själv precis innan jag skulle säga nej, och sa bra och kallade in honom och han fick en godis och sedan sa jag "här går vi" och då började han traska iväg åt vårt håll istället. En början till något jag verkligen vill att han ska lära sig!

Vi kom hem för inte så länge sen och då sa husse att vi varit borta väldigt länge. Jag frågade vad klockan var och fick en chock, vi hade varit ute i ungefär 2½ timme och det trodde jag verkligen inte.  Nu ligger min ögonsten bakom mig helt utslagen. Resten av söndagen blir en riktig myssöndag!