bgcolor: #fff;

Söndag 29 April

I fredags kommer jag för tillfället inte ihåg vad jag gjorde.. Jo nu lossnade det, jag hade förträngt det bara. jag satt och skrev på en performansanalys hela fredagen nästan. Inte jättespännande direkt..

I lördags bar det av mot åkersberga, rättare sagt Täljö, för där var det valpträff. Vi åkte dit med Gibbson och Zaco för att träffa alla kullsyskon men även mamma, pappa och morfar också. Det var jättekul att se alla Gibbsons syskon, de blev olika allihopa, visserligen blev några lite mer lika och vissa mindre. De enda jag lyckades lära mig namn och skillnaden på helt var hanhundarna och två tikar som jag ser mycket bilder på på facebook. Det återlämnar fyra stycken tikar som jag har lite svårt för, för två är lika varandra och de andra två är lika varandra. Tycker jag efter bara en valpträff, jag behöver nog se de lite mer för att lära mig att skilja på dem.

Vi fikade lite och hundarna fick leka, trevligt var det! Jag måste också nämna att min lilla kille som inte tycker om att åka bil på grund av att han blir åksjuk klarade av hela vägen dit och hela vägen hem utan att spy! Duktiga Gibbson! När vi var påväg dit hade vi lite svårt att hitta sista biten och vi slingrade runt en stund och då började Gibbson dreggla som han gör innan han spyr men han klarade sig. Duktig som han är har han ju förstått också att han mår bäst när han ligger ner och han låg ner hela vägen. Så jag börjar se ljuset i åksjuketunneln, det finns ett hopp att han ska slippa det där i framtiden.

Idag då, jo Amandas uppfödare kom hit och det var jättetrevligt att träffa henne och hennes son! Det är så kul att lära känna nya människor med samma hobby/intresse igen! När man gick i skolan lärde man känna nya människor ganska ofta men sen när man började jobba avtog det lite och de man pratat med är gamla vänner och vänner man lärt känna på högskolan men sen jag skaffade Gibbson har jag lärt känna en massa trevliga och goa människor. Allt på grund av att man har ett gemensamt intresse, hund! Jag, bruno, Uppfödaren och hennes son satt och pratade om Amanda och allt annat som rör hundar och vi hade jättetrevligt. Sedan kom Amandas nya ägare för att hämta henne och vi fortsatte prata om hund och en del om fästinghalsband. Jag visade de allting jag skulle skicka med Amanda och sedan berättade jag och Uppfödaren att vi finns här om det skulle vara något och att vi vill hålla kontakten och att allt vi vill är att Amanda ska ha det bra.

Hon som ska ta hand om Amanda var en äldre dam som ska gå i pension nu och jag tror Amanda kommer få det riktigt härligt och bli bortskämd, verkligen leva lyxliv. Jag hoppas verkligen att allt ska gå bra och att det inte ska hända någonting med henne. Det var jobbigt att lämna henne och gå tillbaka in genom porten utan henne men jag intalar mig själv att hon ska få det bra. Det gör ont i hjärtat eftersom hon har blivit en familjemedlem och det är inte bara jag som fäst mig vid henne utan många i min omgivning också. När jag tänker på henne, om vad vi varit med om och hur hon är och ser ut börjar jag gråta och det är jättejobbigt att skriva det här men jag vill ändå få det ur mig. När jag bara tänker flyktigt på henne så täner jag att hon kommer få det bra och då är det inte så jobbigt, vilket jag försöker göra för det mesta.

Det här är andra gången jag lämnar henne ifrån mig och nu kommer jag nog aldrig mer att få se henne, min älskade lilla musta makkara! Jag vet att för en del kommer det här låta jävligt löjligt men man brukar säga att en hund blir som ett barn, så tänk er hur det skulle kännas att lämna bort ert barn och dessutom göra det två gånger. Det är hemskt! Det är klart att man inte kan jämföra helt men det är som att lämna bort en familjemedlem.. Det är en familjemedlem. Det känns hemskt eftersom jag inte har en aning om vad de kommer göra med henne eller hur hon mår just nu.. Jag kunde inte vända mig om och titta på henne när vi skiljdes åt.

Nu ska jag gråta lite till och sedan ska jag gå och lägga mig i sängen med min underbara Gibbson. Jag orkar inte läsa igneom det här just nu så ni får ha överseende med om stavningen och allt är sämre än vanligt.. Go'natt!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0